Den västerländska psykoterapin började utvecklas under 1800-talet, då en rörelse började växa fram som använde sig av behandlingsmetoder för mentala sjukdomar som inte innefattade någon intern medicin eller begränsning av patientens frihet. Termen ”psykoterapi” började användas år 1853, då den introducerades av kirurgen Walter Cooper Dendy. Han använde ordet ”psycho-therapeia” för att hänvisa till hur läkare skulle kunna påverka patienternas mentala tillstånd, och därmed även deras fysiska åkommor. Flera andra tänkare under den andra halvan av 1800-talet plockade upp den nya termen, och
applicerade den på sina egna teorier. Bland annat utvecklades konceptet ”psykoterapi” av neurologen Hippolyte Bernheim och hans kollegor i den så kallade Nancy-skolan. De avsåg med termen en metod för att använda sinnet för att läka kroppen genom hypnos. Nancy-skolans teorier och koncept skulle få stort inflytande, och en av de som byggde vidare på dessa var Sigmund Freud, som besökte skolan. Hans tidiga neurologiska behandlingar involverade också hypnos, men han kom som bekant senare att fokusera på de mentala åkommor som verkade ha psykologiska orsaker rotade i patienternas barndom och deras undermedvetna. Freud utvecklade numera kända men daterade tekniker som fri association, drömtolkning, överföring och analys av detet, jaget och överjaget. Freud kallas ofta psykoterapins fader, en titel som han kanske något felaktigt har fått tack vare hans användning av termen ”psykoanalys”, som han kopplade till ett system av teorier och metoder. Titeln är dock inte heller helt oförtjänt, då hans teorier och metoder tjänade som grund åt många andra teoretiker, som byggde sina egna system för psykoterapi, till exempel Alfred Adler, Carl Jung, Karen Horney, Anna Freud, Otto Rank, Erik Erikson, Melanie Klein och Heinz Kohut. Samtliga dessa system och teorier har senare klassificerats som psykodynamisk psykoterapi, en av de underkategorier till psykoterapi som finns idag, tillsammans med bland annat kognitiv beteendeterapi, gruppterapi, kroppspsykoterapi och humanistisk psykoterapi.
Tack vare psykoterapins utveckling kan idag mängder av människor få hjälp med problem som de annars kanske hade fått kämpa med hela livet, och som kanske hade hindrat dem från att göra sådant som andra anser självklart i livet, som dejting, att jobba eller att gå och handla. Trots psykoterapins stigma i samhället skulle nog många må bättre av att prova på det.