Beteendeterapin har sin grund i behaviorismen. John Watson och B.F Skinner kritiserade i början av 1900-talet psykoanalysen för att vara mentalistisk. De menade att man istället kan observera och analysera patienterna med hjälp av inlärningspsykologiska upptäckter. Från den experimentella psykologin hämtade man teorierna om operant och klassisk betingning. Det finns flera olika former av KBT, gemensamt för dem är alla är att de lägger stor vikt vid evidens. Terapiformen är välstuderad och till skillnad från exempelvis psykodynamisk terapi är man i evidensen enbart intresserade av hur beteendet har förändrats. Sverige har snabbutbildat terapeuter inom den s.k. behandlingsgarantin, kritiken mot att terapiformen förflackats har därefter växt.
Är KBT alltid bäst?
Kognitiv beteendeterapi erövrar världen på grund av sin vetenskaplighet och en allmän uppfattning om att terapiformen är mycket effektiv. Att terapiformen har stora möjligheter till mätbarhet spelar troligtvis också in för den kognitiva beteendeterapins segertåg efter som det passar bra in i systemen för styrningen inom vården, även kallad ”new public management”. Forskningsresultaten på området är inte alls entydiga då vissa resultat pekar på att det finns andra korta terapiformer som ger minst lika bra resultat vid behandling av depression och det är värt att notera att det har gjorts mycket få jämförande studier mellan kognitiv beteendeterapi och psykodynamisk terapi.
Vilka andra terapiformer finns?
Kognitiv beteendeterapi är den terapiform som socialstyrelsen rekommenderar att de svenska landstingen ska erbjuda. De flesta känner nog också till den psykodynamiska terapin som istället för att fokusera på beteenden lägger stor vikt vid vad som orsakar beteendet. Terapeuten och patienten utforskar tillsammans patientens mentala konflikter. Traditionellt har man fokuserat på undermedvetna konflikter, men på senare år även på konflikter som är medvetna eller förmedvetna. Den senaste formen av beteendeterapi heter dialektisk beteendeterapi (DBT). Den utvecklades på 1980-talet av Marsha Linehan för patienter med borderline-personlighetsstörning. Terapin bygger på beteendeterapi, kognitiv terapi, dialektisk filosofi och delar ur den Zenbuddhistiska filosofin om medveten närvaro.